Jag såg Melodifestivalen i kväll. Det gjorde mina barn också, och det tycker jag att de ska kunna.
Men hur ska vi kunna skapa ett samhälle där medmänniskor möter varandra med respekt när motsatsen verkar belönas?
Jag blev rasande över Thorsten Flincks slutsats att om en ung tjej ber om en kram så får man ta henne på häcken. För det var ju exakt vad som hände inför en miljon svenskar utan någon större reaktion.
I det här fallet var det en överrumplad Gina Dirawi som i ett fullt förståeligt försök att vara proffsig snabbt gick vidare med ett “Låt gå för den här gången…”
I morgondagens tidningar kommer Gina att hyllas för sin debut som programledare i Melodifestivalen. Med rätta, för hon gjorde det bra.
Men hur ska vi förklara för de unga tonåringarna, eller för de högt uppsatta direktörerna för den delen, att det inte alls är okej att ta tjejer på rumpan bara för att man känner för det?
Den framgångsrika artisten får ju det… Och den framgångsrika mediatjejen måste ju acceptera det…
Nej, min son, det är inte okej att göra så!
Nej, min dotter, du har all rätt i världen att inte acceptera det från någon!
Och det förväntar jag mig att SVT skriver under på genom att diskvalificera tönten från andra chansen. Det är public service.
Hängde på BB ett dygn nu i veckan. Vi fick en ganska stor liten grabb och han är såklart fantastisk.
Lika bedårande är dock inte landstinget i Sörmlands grafiska profil…
Detta bildspel kräver JavaScript.
– Jag har helt tappat förtroendet och är så trött på hur de har behandlat mig i detta.
Det säger Therese Johansson när hon hör vad SJ kommit fram till i sin utredning.
Men hon är också tacksam över livet och är bättre än någonsin på att hitta saker att uppskatta.
Olyckan för snart ett år sedan förändrade mycket för Therese. Jobbet och lägenheten i Stockholm var delar i den livsplan som raserades medan hon låg först på Karolinska sjukhuset och sedan Mälarsjukhuset.
Men killen som hon precis var på väg att träffa fanns kvar och relationen växte sig starkare i det jobbiga. Nu är Anders en viktig del i att hon orkar.
– Jag har en fantastisk sambo som gör det så mycket lättare för mig att klara detta när det ibland blir jobbigt. Jobbiga mardrömmar och tårar kommer ofta. Men jag är så tacksam och lycklig för att jag lever, säger Therese.
Hon är frisk och har fått ett jobb som hudterapeut i Göteborg. Även om hon ibland helt vill glömma olyckan så är det omöjligt.
– Jag vill bara få ett avslut, men samtidigt önskar jag att de kanske lärt sig något efter detta så det inte upprepas för någon annan. Det ska inte få hända.
Hur var det att läsa utredningen?
– Det är läskigt. Det mesta känner jag igen men konduktörens uttalanden är rent skitsnack. Hon ljuger.
Att halkan var en bidragande faktor är även Therese övertygad om. Men hon håller med Trafikverkets utredning om att om bara något av alla andra fel inte inträffat så är hon säker på att olyckan inte hade skett.
SJ säger att ni har haft mycket kontakt efter olyckan?
– Nej ingen kontakt alls. De har bara hört av sig för att tjafsa emot om att jag ska få något skadestånd. Det är fortfarande inget klart.
Vad säger du om att SJ inte verkar ha med något om hur de hanterat informationen i utredningen?
– Det är väldigt tråkigt att de helt blundar för de sakerna.
Allra mest illa berörd blev hon av presstjänstens svar till Eskilstuna-Kuriren om att det kunde misstagits för självmordsförsök.
– Min mamma och pappa får läsa att deras dotter kan ha försökt ta livet av sig. Likaså min mormor och farmor. Hemskt hur de kan göra så. Nu, tack vare dig, så kom ju verkligen sanningen fram mer än vad den annars hade gjort.
SJ tycker sig inte ha någon del i olyckan när Therese Johansson klämdes mellan tåg och perrong på Stockholms central den 14 februari 2011. De skyller i sin utredning i stället på Trafikverket.
Även Trafikverkets utredning är klar, men har en bredare syn på ansvarsfrågan. Där berättar även konduktören för första gången om sin syn på händelsen.
Bloggen i morgon: Therese kommenterar utredningarna.
Trafikverket håller inte med SJ om att det är endast de som kan lastas för olyckan med Therese.
Visst var halkan ett allvarligt problem, men det var ”flera samverkande orsaker” som skapade förutsättningarna för att en allvarlig olycka skulle inträffa.
Fel spår, förseningar och felskyltning på vagnarna är några av de andra anledningarna som nämns.
”Det hade troligen räckt med att en av de uppräknade orsakerna inte hade inträffat för att olyckan inte ska ha inträffat”, sammanfattar Trafikverkets utredare.
I utredningen kommenterar också avgångssignaleraren, som enligt vittnesuppgifter vägrat svara på resandes frågor om tågets destination, händelsen.
Konduktören menar att hon bekräftat att det var tåget mot Eskilstuna, men också att hon sagt till ”kvinnan” att hon inte fick gå på.
Enligt avgångssignaleraren, som är den korrekta benämningen på konduktören, sprang hon då med tåget, halkade och ”försvann ner under tåget som en trasdocka”.
Samtidigt sa avgångssignaleraren halvhögt för sig själv ”varför skulle hon på det här tåget”, eller något i samma stil – exakt vad hon sa kommer hon inte riktigt ihåg.
I utredningen berättar även avgångssignalerarbiträdet om den kaosartade avgången. Om hur proceduren fick göras om och hur hon uppfattade själva olyckan:
”Jag gjorde efterkontroll för att se att avgångssignaleraren var med, hennes dörr stod fortfarande öppen.
I samma ögonblick fick jag se en svart skugga efter en människa som föll ner i mellan plattform och tåget. Jag gjorde stoppsignal med handen men inget hände men tåget fortsatte utan att stanna.
Då tog jag upp ficklampan och visade röd stoppsignal men inget hände. Samtidigt som jag gjorde detta hörde jag och såg resande på plattformen skrika och vifta för att få stopp på tåget.
Sedan kom nödbromsen!
När tåget stod stilla så klev jag av tåget ut på plattformen för att se hur det såg ut för att förstå vad som hade hänt!
Jag blev rädd och chockad för att jag trodde det var avgångssignaleraren som åkt under och befarade det värsta!”
Den tillförordnade chefen för driftområde Öst/Stockholm, Lena Engstedt, kommenterar utredningen med att Trafikverket i samarbete med järnvägsföretagen måste fortsätta förbättra trafikinformationen.
Hon lovar också bättring när det gäller halkbekämpningen:
– Vi kommer inför nästa och kommande vintrar att ha skärpt uppmärksamhet att plattformar effektivt snöröjs och halkbekämpas, skriver hon som kommentar till rapporten.
Det är bara Trafikverkets fel att Therese klämdes mellan det avgående tåget och perrongen på Stockholms central den 14 februari 2011.
Det slår SJ fast i sin utredning som nu är klar.
I högtalarsystem, bland annat på ett fullsatt tåg till Eskilstuna, har SJ gett Therese skulden till olyckan. Men den utredning som visar att hon står utan skuld vill man inte lämna ut publikt – inte ens en sammanfattning. Det enda SJ går med på är att presstjänsten svarar på mina frågor.
– Utredningen har visat entydigt att det fanns brister i halkbekämpningen, säger Thelma Henrysson på SJ:s presstjänst som fått i uppgift att besvara frågor kring utredningen av olyckan med Therese.
Utredningen är omkring 30 sidor och innehåller förutom tekniska uppgifter vittnesmål från SJ-personal, ögonvittnen och personal från ett annat tågbolag som stod inne på spår 12, den sida av plattformen där Eskilstunatåget egentligen skulle avgå från.
Men trots det kaos som rådde på perrongen vägrar SJ ta något ansvar för olyckan.
– Det var tjockt med snö och is och det var skälet till att hon ramlade. Det är Trafikverket som har brustit i det som de ska göra. Det måste vara rena plattformar så att man inte kan halka, säger Thelma Henrysson.
Hon berättar att personalens agerande, kompetens och en noggrann kontroll av hur avgångsproceduren gått till ingår i utredningen.
– Man kollar väldigt mycket och allt har visat att det var ingenting som falerade där.
Så det finns inga anmärkningar på hur avgångssignaleraren bemötte kunderna?
– Avgångsproceduren följer en viss rutin och ska göra det av säkerhetsskäl, hon var upptagen med den och svarade inte på en gång, och det var väl då som Therese valde att gå på och då halkade hon. Det har man naturligtvis också tittat på – det finns med i utredningen.
Och där sker inga förändringar. En avgångssignalerare har ju ändå satts i den situationen att hon inte kan svara kundernas frågor?
– Nej, proceduren följde rutinerna.
Ingenting om att man ska avbryta proceduren om det är den typen av kaos på perrongen som det var i det här fallet?
– Nej, det är en omständlig procedur där man har kontakt med varandra och den görs hundratals gånger per dag. Det är väldigt klara bestämmelser för hur det ska gå till. Men olyckan har inte med det att göra.
Trafikverkets utredning visar att det var många olika faktorer…
– Vår utredning är entydig och vi har påtalat för Trafikverket att plattformarna måste vara rena från snö och is eller ordentligt sandade.
Hur hanterar ni att SJ gått ut i högtalare med fel information?
– Det finns inte med här. Det är själva olyckan som är utredd.
Så SJ struntar i att de gått ut med fel uppgifter?
– Nej, det struntar man inte i. Men det kan handla om att man inte hade full information i början, det hade ju ingen. Men Therese fel har det aldrig varit.
Men flera veckor efteråt hänvisades det till den här olyckan och sades att hon kommit springande efter tåget?
– Det har hon inte gjort, och det har utredningen visat. Det är helt klartgjort att det var på grund av halkan.
Vad gör ni för er kund nu?
– Jag vet inte. Jag vet bara att när hon åkte in på sjukhus så hade vi kontakt med henne flera gånger varje dag. Om de har kommit överens om någon ersättning eller så vet inte jag. Jag vet däremot att alla var väldigt berörda av det här och kände mycket med henne, och det gör vi fortfarande. Det är väldigt trist när en olycka händer.
Enligt mina uppgifter hörde SJ av sig ett par gånger i början och sedan inget mer?
– Jag talade med den som hade kontakt med Therese och hennes familj och de hördes mycket i början och sen kom de överens om att familjen skulle höra av sig igen om det var något mer. Det beror inte på någon ignorans, det var man överens om. Jag vet att det var väldigt mycket samtal i början och så gör vi alltid.
Har hon någon möjlighet till någon ersättning?
– Jag tycker att Therese ska ta kontakt med SJ. Vi har alltid nära kontakt med kunderna och försöker hjälpa till om det är något vi kan göra, så gör vi ju det.
Det här med att din kollega på SJ:s presstjänst sagt till Eskilstuna-Kuriren att det kan ha misstagits för ett självmordsförsök?
– Jag har inte hört just det, men det låter som ett idiotiskt uttalande. Det är vad jag kan säga.
35 bloggposter. 210 kommentarer. 168 792 tecken. 71 A4-sidor i ganska liten stil om man skriver ut det.
Den här storyn blev lite större än jag hade tänkt mig från början.
Har på förekommen anledning summerat lite, och ja – varför inte lägga ut det?
Här är berättelsen om Therese Johansson, 25, som klämdes mellan ett avgående regionaltåg och plattformen på Stockholm Central den 14 februari 2011:
Vittne till ”nära döden-olycka” (15/2)
Som ögonvittne, journalist och medmänniska är det min plikt att berätta. Speciellt när SJ-dikten inte överensstämmer med verkligheten.
Läkare först på plats vid olyckan (16/2)
Första kontakten med någon mer än jag som var vittne till olyckan.
Konduktör om olyckan (17/2)
Den konduktör jag pratar med nästan skrattar när han säger att ”det är väl inte så bra, va?” om att hon sprang efter tåget och försökte hoppa på i farten.
Jag vet att jag inte har berättat just den detaljen tidigare, men tycker lite synd om konduktören. Han trodde sig ju veta att det var så det gått till och att hon hade klarat sig bra. Därför, och för att konduktören verkligen inte känns som en tillräckligt offentlig person, har jag inte lagt ut den ljudfilen (dold mikrofon).
Det har jag däremot gjort på mitt telefonsamtal till 112 och polisen. Fortfarande konstigt att man inte hört om att polisen tittar på det här.
Här finns också, inte minst med hjälp av en lokförare i kommentarsfältet, en bra genomgång av ansvarsfördelningen.
”Jävig journalistik”? (18/2)
En bloggpost kanske framför allt dedikerad mediafolk. Hur ska man tänka kring publicering där man själv som journalist är en part.
Therese berättar om olyckan (18/2)
Med hjälp av bloggen fick jag kontakt med Therese och hennes föräldrar. De var glada över att någon kunde ge en motbild till den falska som SJ hade gett. Jag träffar Therese på sjukhuset och får höra hennes story. Sen det mötet finns hon och hela familjen i mitt hjärta.
SJ svarar (19/2)
Eller skulle jag kanske skriva ”svarar”. För så mycket till svar får jag inte. Dessutom tyckte jag att presschefen agerade så flagrant att jag la ut ljudfilen på intervjun så att du kan höra själv.
Expressen berättar om olyckan (19/2)
Många undrade varför ingen av de större tidningarna tagit upp händelsen. Expressen blev först. Starkt av mamman att orka ställa upp.
Här tecknar jag också ner vad man borde gå vidare med i granskningen.
Närmsta vittnet berättar: ”Jag försökte hålla henne så nära kanten som möjligt”(20/2)
Läkarna Per-Erik Wärme och Tarek Morad var absolut närmsta vittnena till olyckan. De bekräftar den bild som både jag och Therese ger.
Eskilstuna-kuriren om olyckan (21/2)
Noterar mest kort att lokaltidningen berättar om nyheten. Ger också den sammanfattning av tidigare bloggposter som ligger till grund för genomgången ovan.
Tårar för Therese (21/2)
Personligt om hur det kändes för mig att förnya periodkortet.
SJ förklarar? (22/2)
Eskilstuna-kuriren berättar om att presstjänsten förklarat för dem att olyckan kan ha tagits för ett självmordsförsök.
Bra ledarkommentar (23/2)
Berättar att Eskilstuna-kuriren skriver ledare i ämnet. Jag listar dessutom sex todo-punkter och vädjar om hjälp.
Fick äran att gästskriva (24/2)
Länk till Second opinion som bad mig skriva om mitt jobb med granskningen.
Utfrågad av SJ (24/2)
Jag blev intervjuad av SJ:s utredare men fick också svar på några viktiga frågor själv. Berättar inte jättemycket om samtalet för att inte förstöra utredningen, men kan i alla fall avslöja att det tog mer än en vecka efter olyckan innan Jernhusen skrapade rent perrongen från is och snö.
Ny SJ-lögn i morse (24/2)
Får berättelser om hur SJ-personal vädjat till människor att inte hoppa på tåget i farten med hänvisning till olyckan för några dagar sedan. Berättar också att jag har bevis för att SJ vet att så inte är fallet.
I kommentarsfältet berättar ögonvittnet som var ett av de närmaste om sin upplevelse av olyckan.
Transportstyrelsen: Därför slipper SJ rättslig prövning (25/2)
Enhetschefen på järnvägsavdelningen hos Transportmyndigheten förklarar svagheter i tillsyn av Trafikverket och järnvägsföretagen.
Dokument avslöjar SJ:s lögner (25/2)
Rapporten från Transportstyrelsen visar dels att man visste att ”kvinnan” inte var lindrigt skadad och dels att hon förmodligen inte kom springandes när de uppgifterna meddelades i högtalarna.
Trafikverket brast i rutiner (26/2)
Intervju med Trafikverkets driftområdeschef som erkänner brister i rutiner och lovar att ta reda på varför inte kontaktuppgifter till vittnen samlades in.
Ministern tvekar på fråga om förtroendet för SJ-ledning (1/3)
Catharina Elmsäter Svärd (M) visar okunnighet i frågor om olycksansvar och tillsyn. Hon vill varken svara ja eller nej på frågan om förtroendet för SJ:s ledning.
Video: Äntligen kan Therese lämna sjukhuset (4/1)
Känslosamt när Therese berättar om de 17 dygnen på Karolinska sjukhuset och vad alla kommentarer, bland annat på bloggen, har betytt i kampen.
Tillbaka på sjukhuset (9/3)
Sorgligt bakslag. ”Jag har verkligen förstått att tillfrisknande inte är en dans på rosor”, säger Therese Johansson.
SJ bygger om tågmodell för att minska riskerna (9/3)
Stor intervju med Seko:s (facket för SJ-anställda) ordförande. Han berättar om stressmomentet som avgångsproceduren innebär och avslöjar även att den aktuella tågmodellen ska byggas om.
Intervjun jämförd med vad Erik Johannesson bloggar avslöjar dock att det är två olika bilder han ger.
Hjälp mig fixa en fest! (16/3)
”Wiiiieeee! Vilken lycka!!! Nu e d bara det läskigaste kvar! Går omkring på station å har största smilet av alla här!” Så skrev Therese Johansson på facebook en timme innan hon var med om olyckan som förändrade hennes liv. Glädjen över att bli färdig hudterapeut förbyttes i kaos.
Jag märker av engagemanget för henne i hela landet och bestämmer mig för att ge människor möjlighet att dela det. Startar en festinsamling.
Känslans drivkraft (22/3)
Ofta försöker vi som journalister gömma känslorna. Men alltid när vi vill göra något riktigt bra är känslorna drivkraften. Berättar också om att jag blivit inbjuden till Gräv 11.
SJ:s utredare om olyckan (25/3)
Utredningen som först skulle ta ett par månader behöver nu ytterligare ett par månader. Men utredaren erkänner ändå vissa slutsatser som stämmer överens med den bild jag gett. Han vidhåller att det här knappast är ett ärende för polisen och lägger sedan locket på. Hädanefter är det presstjänsten som ska hantera kontakten med mig.
Får också ett löfte från SJ:s trafiksäkerhetschef att resultatet från utredningen kommer att bli offentligt.
Lyckliga tårar (30/3)
Starkt sms från Therese om att hon återigen får lämna sjukhuset och om mötet med närmsta
ögonvittnet, läkaren Per-Erik.
Trafikverket-chef dementerar SJ-utredarens uppgifter men flyr följdfrågor (6/4)
Myndighetsnätet som ska granska olyckorna kan vid en första anblick inge förtroende. Men efter närmare granskning visar det sig att allt kan handla om vad en utredare, som själv får sin lön av ena parten i utredningen, kommer fram till.
Det framkommer efter en ny intervju med luddiga svar från Trafikverkets driftområdeschef.
SJ-ordförande tvingas avgå (7/4)
Naturligtvis inte specifikt kopplat till olyckan med Therese. Men det är ändå intressant med tanke på att infrastrukturministern tvekade i förtroendet i min intervju.
Fristående vittnen sällan viktigt för SJ:s säkerhetschef (11/4)
Teknik och vad den egna personalen säger är viktigt när SJ ska utreda olyckor. Men ”principiellt har det inte under alla år varit något problem” med att man inte rutinmässigt samlar in kontaktuppgifter till ögonvittnen.
Uppdrag granskning om SJ (18/4)
SVT har kollat på en rad olyckor och möts av samma system av bortförklaringar och ansvarsnonchalans som jag.
Konduktör tacklade resenär (29/4)
En av alla påhejare berättar själv på sin block om en konduktörs beteende.
Therese strålar (12/5)
Träffar Therese för första gången utanför sjukhusmiljön. Hon berättar om nystarten som olyckan inneburit.
Läkaren om Therese: Ett litet under (1/6)
Glad kommentar om hur läkaren nu friskförklarat henne.
Sveriges största tidskrift om Therese (6/8)
Allers berättar om hur olyckan förändrat livet för Therese. Jag tycker att deras sammanfattning är ganska bra, men tycker att det är väldigt märkligt att de tar så mycket utan att credda.
De berättar också om hennes flytt till Göteborg. En nystart som gör det svårt att få till den planerade festen. Och eftersom det fortfarande inte är beslutat om A-kassa eller sjukersättning (om något?) för Therese så är passar det bra att hon i
stället får de 5 000 kronorna som samlats in.
På SJ-fronten intet nytt (13/8)
Får veta att jag inte fått svar på min fråga om hur utredningen går eftersom de har haft semester. Får också löfte om att de ska återkomma.
Har det hänt? Nej.
Fick i början av veckan det här som svar från en i SJ:s kommunikationsstab:
“Jag har just kommit tillbaka från semestern och vet i dagsläget inte hur det är med utredningen.
Jag återkommer, när jag har besked.”
Still waiting…
Hade hoppats på att kunna säga något om SJ:s utredning kring olyckan med Therese i den här bloggposten. Men på telefon säger deras presstjänst att de ska återkomma, men gör det inte – och på mejl får jag inte svar alls. Så jag vet faktiskt inte om utredningen är klar.
Däremot vet jag att polisutredningen fortfarande pågår.
Har du inte hängt med tidigare så sammanfattas de första bloggposterna i samband med Eskilstuna-Kurirens publicering här.
Allers berättar i det senaste numret (nr 31, 2011) om olyckan med Therese.
Jag tycker att det sammanfattas bra. Men lite konstigt är det att Sveriges största prenumererade tidskrift inte creddar som de ska. De har visserligen gjort en egen intervju med henne, men till artikeln plockas citat från ögonvittnen helt utan att ange bloggen som källa. Min bild har de dock tillstånd till.
Här är citaten som de använde:
”Hon glider framåt men inte i samma hastighet som tåget. Jag får tag i hennes arm och runt bålen men kan inte dra upp henne utan dras med en bit också. Jag försöker hålla henne så nära perrongkanten som möjligt, så att hon inte hamnar under hjulen. Efter en stund fastnar hon på något sätt och ena benet kommer närmare rälsen. Hon var ju fullständigt skräckslagen och spydde. Hjulet kom närmare och närmare. Jag vrålade allt jag kunde: Stoppa tåget!” Vittne 1, narkosläkare
”Det kändes som en evighet innan tåget stannade. Jag fruktade den värsta bilden man kan tänka sig när hon drogs allt närmare rälsen. Jag hoppades bara att den scenen inte skulle komma. Vi skrek att hon skulle dra in sitt ben mot kanten.” Vittne 2, barnläkare
Hela intervjun med läkarna hittar du här.
I Allers-artikeln berättas bland annat om att Therese nu har flyttat till Göteborg. Det är också bland annat det som ställt till det med den tänkta festen. Därför har jag, i samråd med många av de som bidragit, beslutat att ge de 5 000 kronorna
direkt till Therese.
– Det är ju väldigt tacksamt med tanke på att jag fortfarande inte får pengar från någonstans ifrån utan lever på sparpengar och får hjälp av mina föräldrar. Sjukkassan nekade ju mig sjukpenning och hos a-kassan har jag varit under handläggning sedan 1 maj. Så tack så jättemycket!, säger Therese Johansson.
Förresten så har ni väl inte missat nyheten om 11-åringen som skickades av tåget?
Har varit på lite andra bloggäventyr, bland annat i Almedalen. Nej, förresten ta den här länken i stället och scrolla ner till bilden på mig, KG Bergström och vårt gemensamma “förtroende”…
I Almedalen fick jag också äran att bli inbjuden till GMA11. Twitterstjärnorna @britstakston och @jocke leder samtalet i interaktiv webb-tv på ett bra sätt. Om jag var lite nervös inför så försvann det i samtalet med härliga och visa @malincrona. Vi snackade en hel del om bra och dåligt med mitt sätt att hantera SJ-storyn. Kolla gärna in samtalet här! (Det börjar 49.49)
Och så har det hänt en grej till…
Jag ska byta jobb. Den 1 september börjar jag som nyhetschef på Nerikes allehanda. Är otroligt peppad! Har du idéer om hur vi (ja, jag har känt och sagt ”vi” om NA ett tag nu…) ska bli ännu bättre och en relevant produkt (eller flera produkter) för framtiden tar jag gärna emot!
Jag kommer säkert skriva mycket mer om nya jobbet här framöver, så just nu låter jag bli…
Förresten… Det är klart att ni kan få bilden på mig och KG även här!
