”Lindrigt skadad”, ”inte allvarligt”, ”klarade sig bra”.
Så låter det när SJ förklarar hur det gick för kvinnan som halkade mellan tåg och perrong i måndags kväll.
Läkarnas bild är en annan: Brutet bäcken, inre blödningar, kluven lever, krossad mjälte, skrapat ben och ett djupt jack i pannan.
Möt Therese Johansson, 25, som fortfarande vårdas för sina skador på Karolinska sjukhuset i Stockholm.
Egentligen var det en lycklig dag. Therese hade kramat om sina klasskompisar, ett tajt gäng med elva tjejer, och firat sin svenska examen som hudterapeut. Även om det återstod en hektisk vecka för att få den internationella examen, skulle kvällen innebära en festlig middag med föräldrarna i Eskilstuna.
Det skulle bli en bra alla hjärtans dag. Om nu bara tåget kunde komma någon gång.
Ett blev inställt, det andra – det som skulle avgå 17.55 – var försenat, den nya avgångstiden meddelades till 18.20.
Efter ett års pendlande är Therese luttrad. Hon hade aldrig varit den där personen som skrikit och gormat över försenade tåg. Det gjorde hon inte den här gången heller.
Men när hon hörde något om att tåget på spår 11 var på väg till Eskilstuna blev hon fundersam. Det stod ju ”Norrköping” på den digitala skylten och på dörrarna ”Uppsala”. Klockan var fortfarande någon minut före 18.20, så Therese upplevde ingen stress när hon gick fram till tågvärdinnan för att fråga om tåget gick till Eskilstuna.
– Men hon ignorerar en totalt. Jag frågade väl en två tre gånger, sen började jag bli lite irriterad. Men då är det nån som säger att det gör det.
Therese ser hur någon hoppar in på högra sidan om konduktören samtidigt som denna ger tecken för att tåget ska avgå.
– Jag känner mig stressad och vill på för jag vill hem. Jag hade redan fått vänta länge. Sen är det ju isgata också. Jag försökte väl ställa mig på trappsteget, men så slinter jag och faller ner.
Upplevde du att det var trångt i dörren?
– Ja, jag kom från vänster och där stod ju hon.
Någon försöker hålla upp henne men misslyckas.
Therese tar ett djupt andetag där hon ligger på intensivvårdsavdelningen. Genom näsan får hon syrgas. Här och var är andra slangar inkopplade. I pannan sitter ett plåster över stygnen som håller ihop ett djupt sår.
Therese berättar:
– Antagligen smäller jag i huvudet direkt, men jag blir så rädd så jag känner ju inte det. Och sen får jag en smäll på bröstet under tåget. Jag spydde direkt när jag landade där nere. Och sen de där stora hjulen… Jag har ju brutit bäckenet, är totalt sönderrepad hela benen, levern har delat på sig och mjälten…
Rösten bär inte längre. Tårarna kommer.
– Sedan dess har jag haft ett otroligt tryck över bröstet. Det var ju där jag smällde i, men jag är egentligen öm överallt.
– Jag vet jag inte hur jag kunde vara så klar i huvudet att jag ändå kände att jag måste lägga mig tätt intill väggen. Jag tumlade runt där under. Det är ju ett under att inte någon kroppsdel ramlat av helt, de klyver ju en. En halvmeter till in och jag hade ju inte levt.
Therese tar paus igen. Det är jobbigt att tänka tillbaka på händelsen.
Hon minns hur hon ser hjulen komma närmare, men tåget stannar.
– Alla skulle slita upp mig, och sen var det någon som sa nej, man hörde ju bara röster hela tiden. Men jag kom väl upp rätt snabbt som jag uppfattar det. Jag frös och det gjorde ont. Det blödde.
Therese minns att kvinnan hon försökt ställa frågor till var där och att hon verkade chockad. Hon minns också en ambulansförare, två läkare och en sjuksköterska.
– De var jättegulliga mot mig.
– Sen låg jag bara där och försökte andas. Det enda jag vet att jag frågade hela tiden var om jag kommer dö och om jag hade inre blödningar. Det var typ det första jag sa. Smällen var så kraftig. Alla sa att inte behövde ha hänt något, men jag kände att det hade gjort det.
Hon minns hur personal ”skyfflade” undan nyfikna omkring och kan förstå det. Hon beskriver sina erfarenheter av SJ-personal sen tidigare att några är jättegulliga, mänskliga och andra hanterar stressen ”värdelöst”.
– Jag förstår att de har fått ta emot sjukt mycket skit.
Den sista tydliga minnesbilden Therese har från perrongen är att konduktören precis innan hon lämnar platsen säger: ”Nästa gång springer du väl ändå inte till tåget?”.
– Och då ligger jag där. Det kändes jävligt förnedrande, som en riktig käftsmäll i ansiktet.
Ungefär 20 minuter efter olyckan kommer räddningstjänsten och 19.03 kommer Therese in på akuten.
Sedan dess har hon varit liggande.
– Vad var klockan? Visst var den före 18.20..? För det har jag legat och tänkt på.
Therese kan inte förstå varför konduktören i sådant fall inte tog sig tid att lyssna eller svara på om det felmärkta tåget på fel spår skulle gå till Eskilstuna.
Enligt uppgift ska tåget ha börjat rulla 18.19. Men SJ-personal förklarar att den nya utsatta avgångstiden ska ses som en beräknad avgångstid men att tåget gärna får gå tidigare.
Till de på tåget kvarvarande passagerarna förklaras att kvinnan som halkat ner inte var allvarligt skadad.
– Hur visste de det?, säger Therese.
Tåget ställdes in, personalen togs ur tjänst och när ett tåg sedan strax före 20.00 rullade mot Eskilstuna sas olyckan vara förklaringen till kaoset bland avgångarna.
Efter nästa station meddelades att det var ett vådligt försök att hoppa på tåget, men att det hade slutat bra.
– De borde få se röntgenbilderna på mig.
Therese gråter igen. Hon hade tidigare inte hört någonting om vad SJ meddelat andra resenärer.
– Det är mycket att smälta.
Mamma Irene och pappa Håkan bor i ett anhörigrum och bevakar sin dotter dygnet runt. De berättar att det var de som fick ta kontakt med SJ.
– Först frågade de om det fanns något de kunde göra. Nästa dag lät det helt annorlunda. När jag frågade varför det inte hade skrivits något om olyckan blev den kvinnliga chefen först tyst. Sen sa hon att det var för att hon hade sprungit till tåget.
– Men det gjorde jag inte. Jag sprang inte! Det har SJ hittat på!, säger Therese förtvivlat.
I går, torsdag, hör SJ:s juridiska avdelning av sig och lovar skadeersättning. Familjen uppmanas ta kontakt med ett juridiskt ombud för att fylla i de blanketter som SJ skulle skicka.
– Det får vi ta tag i sen. Pengar är inte det vi tänker på nu. Nu handlar allt om att Tessan ska bli bra, säger Irene.
En av de viktigaste frågorna för Therese till läkarna var om hon kunde bli gravid.
– Och de säger att inget där är skadat. Jag hade ju änglavakt, det måste man säga. En sån här sak gör att man får nya perspektiv. Ibland kan man ju tro att man är lite odödlig.
Artiklar som kommer inom kort: ¤ SJ svarar. ¤ Ytterligare två ögonvittnen bekräftar Therese berättelse.
29 kommentarer
Prenumerera på kommentarer för detta inlägg
februari 18, 2011 den 4:58 e m
Mariana
Kan inte annat än att låta mina tårar falla nerför mina kinder. Kan inte med ord beskriva hur arg jag är på SJ för denna olycka. Att min vän, Therese, ska behöva utstå detta är för mig helt oförklarligt!
Bara till att hoppas att hon kommer tillbaka på benen och orkar ta tag i allt när hon väl blivit återställd.
Tänker på Tessan o hennes familj!!
Och till dig Andreas, du gör det fruktansvärt bra som verkligen tar tag i det här, reda ut och att få sanningen att komma fram! Jättebra av dig!!
februari 18, 2011 den 5:36 e m
Lise-Lotte Lindgren
”Lindriga skador”. Jomantackar. Hon kunde ju verkligen ha dött. Vad bra av dig att du orkar gräva i den här historien. Du är en sann reporter
Fjäsk fjäsk. Och jag menar det.
L-L
februari 18, 2011 den 7:02 e m
Zana
Fan så grymt av dig att du anstränger dig så mkt!! Sötaste Tessan, du är så grymt stark vännen <3
februari 18, 2011 den 7:39 e m
Tessan
Det är helt otroligt att dom kan lägga skulden på Tessan och hitta på att hon sprang till tåget, när det finns så många vittnen. Det är så fruktansvärt och att konduktören säger att ”nästa gång springer du väl inte till tåget?” Hur kan än människa säga så till någon som ligger skadad?! Jag fattar inte. Sen är väl pengar inget värt när man varit med om en sån här olycka. Det viktigaste är ju att bli frisk och hel.
Tack för att du gör detta och att du vill visa verkligheten. SJ måste stå till svars!!
Jag kommer sprida detta vidare och hjälpa henne på alla sätt.
februari 18, 2011 den 7:47 e m
Jonas
Jag stod en och en halv meter från Therese när hon ramlade under tåget. Jag var en av dem som först försökte lyfta upp henne, men en annan person skrek ”nej”. Jag frågade om Therese var skadad. Och då svarade hon att hon hade ont ”inuti”. Då avvaktade vi med att lyfta upp henne tills en läkare anlände strax efter och gjorde en snabb koll.
Det var väldigt svårt att avgöra om hon var svårt skadad när hon kom upp på perrongen. Hon verkade inte så svårt skadad från det håll jag då stod (cirka tre meter bort)
Jag kan förstå om SJ först sa att hon var ”lindrigt” skadad. Som lekman var det lätt att få det intrycket när hon väl kom upp på perrongen.
Jag är oerhört lättad över att Therese överlevde. Hon var mycket nära att få ena benet avklippt av tåget, kanske något ännu värre. Jag hoppas att hon ska klara sig utan framtida men.
Men den här olyckan var inte SJ:s fel. Släppt det.
februari 18, 2011 den 8:44 e m
emiliablom
Jag satt i tåget som stod inne på spår 12 alltså på samma perrong där olyckan skedde (spår 11). Jag såg inte själva olyckan eftersom den skedde några vagnar bakåt men jag märkte att panik utbröt när olyckståget började åka. Det jag reagerade mest på var att dörrarna var helt öppna, i alla fall i den vagn som stod i höjd med min. Bara det var ju anmärkningsvärt. Jag trodde det var därför folk skrek.
En av SJs medarbetare försökte springa ikapp, skrek och viftade tills hon kom fram till en av pelarna där något slags alarm- eller stoppknappar sitter på en panel. Hon tryckte frenetiskt på de röda knapparna tills tåget sakta stannade.
En liten stund senare ropade vår tågpersonal ut att det skett en olycka och att en person var skadad och hon frågade om det fanns läkare ombord på vårt tåg, vilket det tydligen gjorde.
Efter lång väntan på att räddningstjänsten skulle göra sitt var det dags för vårt tåg att rulla. Då ropade personalen ut att ”det känns ju skönt att kunna meddela att personen klarat sig ganska bra under omständigheterna”.
februari 18, 2011 den 9:03 e m
T
Intressant oxå att SJ skyller förseningar på att avgångar som skulle gå före denna olycka blev försenade.
februari 18, 2011 den 9:22 e m
Emanuel
Jonas: står sj utan skuld då? Eller hur menar du?
februari 18, 2011 den 9:26 e m
Jonas
Dörren var på väg att stängas när Therese steg upp på trappstegen. Tåget var precis på väg att börja rulla, eller hade t o m börjat rulla. Hon tog en stor risk. Det kan inte SJ lastas för.
februari 18, 2011 den 9:58 e m
Markus
Jonas; Om nu Therese stått ett tag vid den öppna dörren och försökt(!) prata med konduktören/tågvärden/den ombordansvariga och denna förvisso inte gett något svar på frågan, men inte heller kommer med någon varning, uppmaning till att inte gå på tåget, trots att det knappast kan ha undgått henne att Therese’s avsikt var att åka med just detta tåg.
Det var denna personal som med sin tång förbikopplat dörrspärren och var ansvarig för säkerheten kring den öppna dörren. Att då ignorera någon som står och frågar dig upprepade gånger om detta felskyltade tåg är det som hon avser att resa med (viket det var) och sedan ge tåget klartecken att avgå utan att säkerställa att personen i fråga verkligen inte kommer att försöka gå på tåget är bara trasigt.
Kan du förklara hur Therese skall förstå att hon tog en stor risk i sammanhanget? Vad skulle Therese mer gjort?
Hon har pratat med personalen som står vid en öppen dörr och gjort klart för denna vad hennes intentioner är. Då personalen inte svarat har någon annan informerat henne om att det var rätt tåg, vilket innebär att varje annan människa då skulle påbörja en påstigning av tåget. Att personalen precis då skulle signalera för tåget att börja röra sig och dessutom blockera dörren ingår inte i någon av den information som ges till passagerare eller allmänhet.
Jämför med om personalen istället hade svarat ”ja” lite hastigt på Therese’s första fråga, så hon hade kunnat gå på innan tåget rört sig. Då hade inget hänt.
Alternativt kunde personalen kunnat sagt ”Ledsen, du kom för sent, vi går nu och du får inte kliva på.” Hade Therese i det läget trots allt försökt kliva på anser jag att det hade varit hennes fel, men inget vittne påstår något sådant.
Så, Jonas kan du förklara igen vad Therese gjort för fel, om du inte ser till de sista sekunderna när hon föll utan till hela händelseförloppet från det att Therese först kontaktat personalen?
februari 18, 2011 den 9:53 e m
Björn
Tycker det är väldigt bra att du driver detta vidare. Jag satt själv inne i den vagn som Therese hoppade på. Vad jag fick höra av personal direkt efter olyckan var att ”kvinnan endast fick skrapsår i ansiktet”, så här i efterhand är det ju horribelt att man inte har nån rutin för att kommentera sådana här saker utan går på hörsägen när verkligheten är något helt annat. Otäckt också att folk på perrongen, precis innan det hände, stod och diskuterade stressen med 5-minuters framskjutningar och spårbyte, och sa att det är en tidsfråga innan en olycka inträffar.
Fråga till dig Andreas som är journalist, varför har jag inte läst om detta i dom stora tidningarna, jag tycker detta skulle vara sprängstoff? Detta borde alla få veta och bli medvetna om vad som kan ske. Det kunde nog ha drabbat vilken pendlare som helst.
februari 18, 2011 den 10:29 e m
Andreas Nilsson
Jag är så otroligt tacksam för alla som är med i samtalet, ger vittnesuppgifter eller bara känslor! Beklagar att jag inte, i alla fall just nu, kan gå in och kommentera varje kommentar mer var för sig!
Men som sagt, tack!
februari 18, 2011 den 10:39 e m
Joakim
Något som är väl värt att tänka på är att extremt få olyckor sker endast på grund av en ensam orsak. I detta fallet är det lätt att identifiera flertalet tänkbara orsaker samt flertalet indikeringar på att åtminstone vissa rutiner fungerar.
Sätt detta tillsammans med min tidigare kommentar om ansvarsfördelningen i dagens järnvägssystem för lite mer nyans i fallet.
Felskyltat tåg samt dörrarnas funktion – SJs ansvar
Sannolikt har man tagit ett tågsätt ämnat att gå mellan Uppsala – Stockholm med samtliga vagnar uppskyltade och klara, kommer ett sådant tågsätt från vagnhallarna i Hagalund stiger personalen ombord på Stockholm C och hinner ej skylta om vagnarna innan avgång.
Felskyltad information på plattformen – Trafikverkets ansvar
Trafikverket har ansvaret för all information som läggs ut på skyltar samt utrop som görs på Stockholm C.
Dåligt snöröjd plattform – Jernhusens ansvar
Jernhusen äger och förvaltar plattformar samt stationshuset på Stockholm C, och ansvarar därmed för snö och isröjning på plattformarna.
Men som Jonas säger, får man inte heller glömma Therese egna ansvar i händelseförloppet, för hur man än vrider och vänder på det så var det hennes egna val att stiga ombord, trots att det uppenbart var trångt i dörröppningen och halt på plattformen.
Detta tar inte bort de andra parternas ansvar, men det går inte ensidigt att peka ut en ansvarig för olycksförloppet, det är orimligt.
För att ta upp en positiv sida, en rutin som faktiskt har fungerat är det faktum att tågpersonalens agerande för att få stopp på tåget snarast möjligt har fungerat, innan olyckan blev förvärrad, ett litet ljus i en mörk situation.
Kritik och utredning är viktigt, men fokuserar man på endast en syndabock riskerar man att missa andra minst lika viktiga faktorer som är i behov av att rättas till.
februari 18, 2011 den 10:53 e m
Björn
@Joakim, jag tycker det största problemet inte är enskilda misstag utan systemfelet som uppstår där man stressar fram avgångar och inte vågar ta några minuters ytterligare försening och på så sätt sätter säkerheten i andra hand. Som jag skrev tidigare så står folk och pratar om att en olycka kommer inträffa när som helst.
Jag som resenär hade mycket hellre föredragit längre framförhållning och tydligare avgångstider så jag kan planera tiden, även om det innebär ytterligare några minuters förseningar. Tycker t.ex. att det är bra att man nu under vintern ställt in vissa tåg och låtit andra gå i tid. Samma tänk borde gälla förseningar. Hellre lite mer planerade förseningar än ständigt osäkra avgångar med väldigt hög stressfaktor som resultat.
februari 18, 2011 den 10:59 e m
Joakim
Fast detta med att tåget avgår innan en ny beräknad avgångstid är lite utav en produkt av de krav på tydligare avgångstider som varit aktuella på senare tid.
Tidigare har dessa prognoser varit en glädjemätare av hög nivå, där sannolikheten för att tåget skall avgå innan den nya tiden är väldigt liten. Allra helst efter förra årets vinterproblem så har detta ändrats, och det är nu inte alltför ovanligt att så sker. De höga kraven på 100% exakt tidsangivelse och information i alla lägen har skapat sina egna problem.
februari 18, 2011 den 11:14 e m
Björn
Jag tror att man ur säkerhetssynpunkt skulle kräva att ett tåg inte _får_ rapporteras endast 5 minuter innan avgång på centralstationen. Hade man bara vetat att man alltid har minst 10 minuter på sig hade tempot varit väldigt mycket lugnare. I detta fall sprang folk mellan perrongerna och hade gjort så i över en timme. Det var dessutom oerhört kallt ute, men resenärerna vågade inte gå upp till varma vänthallen för tider och spår ändrades hela tiden med endast fem minuters förvarning.
Tycker det är strongt av dig att vara inne och kommentera detta, det gör bilden mycket mer nyanserad!
februari 18, 2011 den 10:54 e m
Peter
@Jonas: SJ har visst en del i olyckan, kanske inte hela, men en del. Visst, det var kaotiskt runtomkring, men jag kan definitivt förstå Therese och att hon gjorde som hon gjorde. Hade det varit jag som stod där hade jag säkert gjort samma sak. Men det faktum att man inte tar något som helst ansvar, det är ju en av de stora grejerna med det hela!
februari 18, 2011 den 11:01 e m
Andreas Nilsson
Åh, du är så bra lokförare Joakim som tar rollen att vara den här bloggens egen expertkommentator! Men ni andra är också lysande!
Man ska inte glömma att Therese frågade SJ-personal flera gånger så att säga om det var rätt eller fel att kliva på tåget. Som betalande kund måste man väl ha rätt ställa den frågan och få svar när övriga uppgifter säger något annat.
Hade SJ skött det ansvaret hade aldrig Therese ställts inför pest eller kolera-valet: vänta ytterligare obestämd tid i Stockholm eller försöka tränga sig in genom en trång dörr och utsätta sig för risk.
Hade Jernhusen skött sitt jobb bättre hade risken varit mindre – ingen halka.
Hade Trafikverket skött sitt jobb bättre hade risken varit mindre – med rätt information på takskylten hade Therese förmodligen vågat hoppa på tidigare utan att få det bekräftat.
februari 18, 2011 den 11:02 e m
Christians dagbok – 2011-02-18 | En sur karamell
[...] berättar om olyckan « Andreas Nilsson http://andreasnson.wordpress.com/2011/02/18/therese-berattar-om-olyckan/ [...]
februari 19, 2011 den 12:10 f m
Top Posts — WordPress.com
[...] Therese berättar om olyckan ”Lindrigt skadad”, ”inte allvarligt”, ”klarade sig bra”. [...]
februari 19, 2011 den 9:20 f m
dagpendlaren
Bra jobbat Andreas! Gräv vidare!
/ Jonas C
februari 19, 2011 den 10:44 f m
Jenny
Man blir helt paff…! Usch vad dåligt skött av SJ! Mina tankar går till tjejen, hoppas hon repar sig bra, bra att du skriver om detta!
februari 19, 2011 den 11:12 f m
Ulrika
Även om det kanske inte är någon stor tröst så tror jag ju inte att konduktören menade det denne sa innan Therese fördes till sjukhuset.
Det var säkert chocken och stressen som pratade, och om jag hade varit konduktör och sagt så, så hade jag garanterat ångrat det efteråt.
februari 19, 2011 den 12:14 e m
AnnaMaria
Som redan påpekats är det inte en sak som gått fel, utan flera. Therese säger ju själv att hon försökte gå på efter att tågvärden signalerat avgång. Tågen brukar ju börja rulla då så det är ju nästan att hoppa på i farten… Å andra sidan står väl tågvärden där just för att kunna se till att tåget inte går förrän det är säkert? En tanke, kan det varit därför denne inte ville svara? För att om hon(?) bekräftade att det var rätt tåg skulle det tas som ett klartecken att hoppa på och det ville inte tågvärden ge henne?
Jag kunde faktiskt inte låta bli att haja till när jag läste expressen-artikeln och mammans kommentar att det skulle ta två månader innan hon är återställd… Två månader är en förbaskat fjuttig tid i sammanhanget! Många som blir överkörda av tåg blir aldrig återställda över huvud taget utan förlorar lemmar, och väldigt många dör! I detta sammanhanget förstår jag absolut att någon som är vid medvetande, sitter ihop i ett stycke och svarar på tilltal bedöms som ”lindrigt skadad”! (Förmodar att utropet också vill lugna folk om möjligt) Therese har haft en ENORM tur i oturen!
Jag önskar henne snabb bättring och lycka till med jobbsökandet!
februari 19, 2011 den 8:15 e m
Linda
@Anna-Maria: Du verkar ha missat att Therese förgäves försökt få svar av en av SJ’s personal, vars jobb är väl ändå att tillhandahålla service till kunderna- alltså att ge henne ett enkelt ja eller nej på en otroligt enkel fråga. Detta kunde ha ändrat hela händelseförloppet/förhindrat olyckan.
Även jag hajar till…åt att du verkar dela åsikten att bara man är i ett stycke och svarar på tilltal så är man lindrigt skadad. Inre skador/blödningar är ofta livshotande, och även om man är vaken och pratbar så kan tillståndet försämras mycket snabbt och innebär absolut inte att det inte föreligger någon fara för personen i fråga. Framförallt inte efter ett sådant fall som hon nu gjorde. Therese har bland annat en kluven lever, vilket ät ett vitalt organ i kroppen plus en krossad mjälte, vilket kan ge henne men för livet. Det kommer ta henne minst två månader för henne att repa sig,….MINST. Att du tycker det är fjuttigt- säg det till henne som just pga oacceptabelt bemötande av en tågvärd, ligger på intensiven och säkert inte tycker att sin situation är speciellt ”fjuttig” eller bagatelliserar det hela som du verkar göra.
februari 19, 2011 den 11:57 e m
Tankar i Jorgas hjärna - Sjs bristande information orsakade allvarlig olycks
[...] råkade vara bloggare och journalist. Genom att läsa vittnets blogg (ett av inläggen finns här : http://andreasnson.wordpress.com/2011/02/18/therese-berattar-om-olyckan/ ) har det i mina ögon framkommit en hel del intressanta saker angående olyckan och det sätt som [...]
februari 21, 2011 den 6:41 e m
Eskilstuna-kuriren om olyckan « Andreas Nilsson
[...] mediafolk. Hur ska man tänka kring publicering där man själv som journalist är en part. (18/2) Therese berättar om olyckan Med hjälp av bloggen fick jag kontakt med Therese och hennes föräldrar. De var glada över att [...]
mars 18, 2011 den 5:14 e m
jenny
fy fan SJ skärp er. att ni inte skäms över erat uttalande. blir fan förbannad.
Theres du verkar vara en riktig stark kvinna. och jag ber för dig.
augusti 22, 2011 den 6:54 e m
168 792 tecken om SJ « Andreas Nilsson
[...] Therese berättar om olyckan (18/2) Med hjälp av bloggen fick jag kontakt med Therese och hennes föräldrar. De var glada över att någon kunde ge en motbild till den falska som SJ hade gett. Jag träffar Therese på sjukhuset och får höra hennes story. Sen det mötet finns hon och hela familjen i mitt hjärta. [...]