I dag fick jag ett sms från Therese. Det talar bäst för sig självt:

”Godmorgon! Idag är en underbar dag, för jag får åka hem! :)
Äääntligen!
Träffade läkaren Per-Erik i går av en slump, vid hissarna, här på sjukhuset. Vad jag grät. Massa minnen kom tillbaka, kände ju igen honom från olyckan. Men det var skönt att få ge honom en kram.
Vi ses!”

Fotnot: Per-Erik var det närmsta vittnet och, även om han inte vill spekulera i de banorna själv, kan ha räddat livet på Therese. Läs hans berättelse här: ”Jag försökte hålla henne så nära kanten som möjligt”