Sveriges största tidskrift om Therese

Hade hoppats på att kunna säga något om SJ:s utredning kring olyckan med Therese i den här bloggposten. Men på telefon säger deras presstjänst att de ska återkomma, men gör det inte – och på mejl får jag inte svar alls. Så jag vet faktiskt inte om utredningen är klar.

Däremot vet jag att polisutredningen fortfarande pågår.

Har du inte hängt med tidigare så sammanfattas de första bloggposterna i samband med Eskilstuna-Kurirens publicering här.

Allers berättar i det senaste numret (nr 31, 2011) om olyckan med Therese.
Jag tycker att det sammanfattas bra. Men lite konstigt är det att Sveriges största prenumererade tidskrift inte creddar som de ska. De har visserligen gjort en egen intervju med henne, men till artikeln plockas citat från ögonvittnen helt utan att ange bloggen som källa. Min bild har de dock tillstånd till.

Här är citaten som de använde:

”Hon glider framåt men inte i samma hastighet som tåget. Jag får tag i hennes arm och runt bålen men kan inte dra upp henne utan dras med en bit också. Jag försöker hålla henne så nära perrongkanten som möjligt, så att hon inte hamnar under hjulen. Efter en stund fastnar hon på något sätt och ena benet kommer närmare rälsen. Hon var ju fullständigt skräckslagen och spydde. Hjulet kom närmare och närmare. Jag vrålade allt jag kunde: Stoppa tåget!” Vittne 1, narkosläkare

”Det kändes som en evighet innan tåget stannade. Jag fruktade den värsta bilden man kan tänka sig när hon drogs allt närmare rälsen. Jag hoppades bara att den scenen inte skulle komma. Vi skrek att hon skulle dra in sitt ben mot kanten.” Vittne 2, barnläkare

Hela intervjun med läkarna hittar du här.

I Allers-artikeln berättas bland annat om att Therese nu har flyttat till Göteborg. Det är också bland annat det som ställt till det med den tänkta festen. Därför har jag, i samråd med många av de som bidragit, beslutat att ge de 5 000 kronorna
direkt till Therese.
– Det är ju väldigt tacksamt med tanke på att jag fortfarande inte får pengar från någonstans ifrån utan lever på sparpengar och får hjälp av mina föräldrar. Sjukkassan nekade ju mig sjukpenning och hos a-kassan har jag varit under handläggning sedan 1 maj. Så tack så jättemycket!, säger Therese Johansson.

Förresten så har ni väl inte missat nyheten om 11-åringen som skickades av tåget?

Byter jobb

Har varit på lite andra bloggäventyr, bland annat i Almedalen. Nej, förresten ta den här länken i stället och scrolla ner till bilden på mig, KG Bergström och vårt gemensamma ”förtroende”…

I Almedalen fick jag också äran att bli inbjuden till GMA11. Twitterstjärnorna @britstakston och @jocke leder samtalet i interaktiv webb-tv på ett bra sätt. Om jag var lite nervös inför så försvann det i samtalet med härliga och visa @malincrona. Vi snackade en hel del om bra och dåligt med mitt sätt att hantera SJ-storyn. Kolla gärna in samtalet här! (Det börjar 49.49)

Och så har det hänt en grej till…
Jag ska byta jobb. Den 1 september börjar jag som nyhetschef på Nerikes allehanda. Är otroligt peppad! Har du idéer om hur vi (ja, jag har känt och sagt ”vi” om NA ett tag nu…) ska bli ännu bättre och en relevant produkt (eller flera produkter) för framtiden tar jag gärna emot!

Jag kommer säkert skriva mycket mer om nya jobbet här framöver, så just nu låter jag bli…

Förresten… Det är klart att ni kan få bilden på mig och KG även här!

 

En avslutning med krossade drömmar

Ni fick ju läsa Bengt Sjöbergs mejl. Nu har Dagens duktiga reporter Anna Bieniaszewski Sandberg varit på plats i Filipstad och gjort ett lysande reportage.

På fredag skulle 15-åringen gå ut nian. Om ett år skulle 17-åringen ta studenten. 13-åringen hade tänkt sola och bada med sin bästis under sommarlovet och hade just skrivit ett prov i engelska. Hon fick 57 av 58 rätt men hann inte få tillbaka provet. Några dagar innan det lämnades tillbaka kom gränspolisen och utvisade familjen.

Så börjar texten, men gå in och läs hur bästisen, grannen, pastorn, läraren och polisen uppfattar händelsen!

Den blomstertid kom – med tomheten efter en familj

Ett helt vanligt svenskt övergrepp

Har funderat ett tag på att slopa ensamrätten för den historia som dominerat den här bloggen ett tag nu. I dag fick jag ett mejl som avgjorde.
Därför, läs Bengt Sjöbergs berättelse: 

Är Barnkonventionen bara tomma ord?

Elever på Ferlinskolan och Spångbergsgymnasiet är ledsna, bestörta och chockade över att tre av deras kompisar utvisades helt utan förvarning.

Även jag är mycket, mycket ledsen och upprörd. I onsdags morse mellan kl 6-7 gick 13 poliser direkt in hemma hos en flyktingfamilj och gav dem order om att packa allt av värde för direktavvisning till Libanon. Utanför hyreshuset väntade en minibuss och flera mindre bilar.

I lördags stod två av familjens ungdomar i kassan på Erikshjälpen och hjälpte till med allt i butiken tillsammans med mig och några andra från Kristen Gemenskap. I söndags följde pappan i familjen med på gudstjänsten i Hällefors. Om några dagar är det examen och sommarlov.

Glädje och frihet väntar liksom avkoppling från intensiva studier. Barnen från Libanon är extremt duktiga i skolan och den äldsta dottern Eliana skulle ta studenten nästa år. För några år sedan ansåg Migrationsverket att två år är en lång tid för barn. De skulle därför få uppehållstillstånd. Dessa barn och ungdomar har gått i svensk skola i fyra och ett halvt år!!! Är inte DET lång tid? Vad betyder Barnkonventionen för dessa barn?

Varför måste 13 poliser ta hand om en familj som alltid samarbetat med Migrationsverket? De har aldrig gömt sig eller avvikit från sin bostad. Aldrig lurat myndigheterna och aldrig gjort något kriminellt eller olagligt. Skött sig toppenbra i skolan. Familjen hade så kallade laga kraftvunna utvisningsbeslut, men det har varit problem att få fram resehandlingar. Månader och år har gått och Migrationsverket och polisen har inte agerat under lång, lång tid. Familjen trodde att de skulle få stanna eftersom alla barnen lyckats mycket bra i skolan och fått fortsätta studera.

När jag kom upp mot Skogsryd, där familjen bott, såg jag hur poliserna ledde ut den yngsta dottern, Michella. När hon såg mig ville hon säga farväl, men poliserna stängde bildörren. Jag gick fram och bad att få hälsa på flickan och fick ett mycket bryskt nej till svar. Jag gick vidare mot ingången i hyreshuset och då kom de andra barnen ut. Jag sa att jag är familjens juridiska ombud och bad att få prata med barnen vilket poliserna nekade till.
Jag tog då upp min telefon och ringde till Radio Värmland. Jag beskrev vad jag såg och vad som pågick. Då fick jag helt plötsligt möjlighet att hälsa på barnen och säga adjö.
Vi var alla chockade. När föräldrarna kom ut såg jag att pappa Michel mådde dåligt. Jag vet hur ont han hade och vilka sjukdomar han kämpar med. Han bad att få sätta sig på en soffa, men poliserna ville få in honom i en bil så snabbt som möjligt. På balkonger och i fönster stod de svenska grannarna och undrade varför så många poliser hade kommit för att hämta deras grannar. Det blev en hel del diskussion, men jag förstod att det enda vi kunde göra i detta läge var att skriva en inhibitionsansökan till MV.

Jag bad dem stoppa utvisningen, men fick veta att resan redan var bokad samma dag för avgång mot deras hemland där fängelse väntar pappan på grund av falska anklagelser om samröre med ”fel” politiska grupp. Jag gick fram och kramade om föräldrarna och lovade att åka hem och försöka göra något juridiskt.

När jag tittar på barnens Facebooksidor ser jag hur många, många klasskamrater skrivit hälsningar. De är alla ledsna för att de förlorat omtyckta kamrater. Vid huset har eleverna lämnat blommor och lappar. På stan mötte jag igår flera ungdomar som gråtit. De var både ledsna och rädda för att leva i ett land med en så grym behandling av andra barn och ungdomar.

Vad hade hänt om Barnkonventionen varit lag i Sverige? Jag kan inte stillatigande bara se på när barn kränks på detta vis. Att bli behandlad som kriminell när man hela tiden bara gjort allt för att anpassa sig och lyckats så bra i skolan. Nu får dessa barn börja om i en skola där mycket av undervisningen sker på franska och arabiska, språk som de nästan glömt. 4,5 år ÄR lång tid.

Snart börjar sommarlovet för de andra, men vad väntar mina vänner som de senaste åren levt precis som vilken svensk ungdom som helst. I skrivande stund har inget livstecken kommit från familjen, inte heller något svar från Migrationsverket.

/ Bengt Sjöberg, ledamot i Sveriges Kristna Råds migrationsgrupp

Läkaren om Therese: ”Ett litet under”

Therese har fått svar från den senaste röntgen och berättar på facebook om läkarens kommentar:

- Jag är återigen ett litet under säger han och den läcka som syntes sist på levern är borta!! Härmed vart jag så gott som friskförklarad å ja får göra precis vad jag vill!!!!! Så otroligt skönt att höra! Gråter av lycka!!!

Therese strålar

 

SJ är inte klar med utredningen än. Och presstjänsten lyckades inte få fram någon information ens om ungefär hur lång ytterligare tid det kommer att ta. Jag blir inte direkt förvånad.

Nej, roligare då att berätta om Therese.

Först och främst: Hon är 183 centimeter!
Inte jätteviktig information såklart, men det var det som slog mig när jag nu för första gången träffat henne utan att hon låg i sjukhussäng.

Viktigare då att hon mår bra.

Levern är fortfarande uppdelad och diskussionerna har varit att operera bort den ena sidan. Men nu verkar båda delarna vara levande och man tror att de ska växa ihop.

Hon strålar av lycka när hon berättar om powerwalkande och nystart i livet. Det blev inte som hon tänkte sig, det förmodade nya jobbet och lägenheten i Stockholm försvann, men hon värderar annorlunda nu. Att ha familjen och vänner nära betyder mycket.

Och det viktigaste är trots allt att ha ett liv att leva.

Och just ja, det livet ska vi fira! Therese fyller 26 år om tio dagar. Exakt datum är inte bestämt än, men i samband med det kommer festen att vara. Så snabba på med din gåva om du vill vara med och bidra. Och glöm inte att skicka ett mejl  om du vill ha en anmälan så ses vi!

Nästa kommentar blir den 200:de. Tack alla som har varit och är med!

Konduktör tacklade resenär

Ett litet utdrag ur bloggen där Lasse Edfast berättar i dag:
”Sen frågar han argt varför vi inte kommit tidigare och ropar att vi ska hoppa in.
Fyra av oss hinner kliva på innan tåget börjar rulla.
”Helvete!” vrålar konduktören och kastar sig på och tacklar samtidigt in storasystern…”

Ja du fatttar - in och läs!

Uppdrag granskning om SJ

Jag träffade SVT:s granskande reporter Janne Josefsson på Guldspadegalan i Växjö för några veckor sedan. Han var sprudlande glad över en vunnen guldspade för grävet om korruptionen i Göteborg.
Janne Josefsson är en man som gärna pratar. Men när vi kom in på anledningen till att jag var inbjuden till Gräv 11 var han faktiskt tyst flera minuter - märkbart intresserad av berättelsen om Therese.

På onsdag tar hans Uppdrag granskning upp SJ. Här kan du se en trailer inför programmet.

Uppdaterat, torsdag 21 april: Här kan du (till 22 juli) se programmet. Reportern Gunnar Lindstedt har berättat för mig att det fanns mycket material och att olyckan med Therese därför inte fått plats i programmet. 

Men även om mer resurser tillsätts för att förklara de större olyckor som Uppdrag granskning tar upp, är det samma system av bortförklaringar och ansvarsnonchalans som träder in från de olika operatörerna. Och på den sträckan ser SJ och Trafikverket alltid till att lögnerna avgår i tid.

Fristående vittnen sällan viktigt för SJ:s säkerhetschef

Säkerhetschefen Lars Svensson bekräftar bilden av att SJ inte tycker att fristående vittnesmål, vid sidan om Trafikverkets och SJ:s egen personal, är prioriterat.

”Vid något enstaka fall” kunde det ha varit bra att fånga någon resenär, säger han.

När jag pratade med Lars Svensson, trafiksäkerhetschef på SJ, för ett par veckor sedan tyckte han inte att utredningen av olyckan på Stockholm Central den 14 februari tog orimligt lång tid. Den vanliga utredningstiden är 2–3 månader.

– Teknik ska granskas och sen är det massa samtal med berörd personal. Då är det inte otänkbart att det tar uppemot fyra månader.

Och det är inte ett sätt för att olyckorna ska falla i glömska?

– De faller inte i glömska.  Det brukar ta den där tiden för att få tag i folk, sätta samman en rapport, verifiera att det stämmer och så vidare…

Borde det inte vara rutin att samla in vittnesuppgifter?

– Det är en del i utredningsarbetet att utredaren överväger vilka som var med omkring olycksplatsen och som man intervjuar.

Men om man inte samlar kontaktuppgifter på vittnen är det ju inte så lätt att få tag på dem sen?

– Normalt har inte det varit något problem. Men sen kan det väl vid något enstaka fall, speciellt om det är nån resenär kanske som man velat fånga. Egen personal och Trafikverkets personal är ju lättare att få tag på.

– Principiellt har det inte under alla år varit något problem och därför har vi inte satt det i system.

Kommer utredningen bli offentlig?

– Nej inte hela utredningen, men naturligtvis kommer vi sammanfatta den och presentera något slags resultat – det brukar vi göra.

Både ni och SJ:s utredare fick ganska snabbt klart för er att tjejen inte sprang efter tåget. Ändå spreds den informationen flera veckor efter olyckan. Inget som ni kunde gjort för att stoppa ryktesspridningen?

– Ingen kommentar. Det får utredningen visa. Jag har inte hört det tidigare.

I samtal med mig säger SJ-personal att avgången med de gamla tågen är orolig. Men att det skulle vara en osäker situation håller inte Lars Svensson med om.

– Avgångsproceduren vi har upprepas oerhört många gånger och anses som säker. Den är accepterad. Alla i branschen har den i olika former.

På frågan om han alltså ignorerar SJ-personals oro säger Lars Svensson att det är svårt att kommentera när det kommer från en journalist och inte direkt till honom. Men han har svårt att tro att det ska vara någon utbredd oro.

­– Vi har en procedur som känns säker. Vi har fortbildningar varje år där vi tar emot synpunkter och diskuterar de här sakerna. Kan de förbättras så kan de ju det, men just nu är den säker.

Lars Svensson vill inte bekräfta uppgifterna om att beslut är fattat om att bygga om den äldre tågmodellen, även om han säger att det diskuterats många gånger.

Men det måste ju innebära att ni ser en säkerhetsrisk med de här vagnarna?

– De vagnarna är konstruerade på ett sätt som är godkänt av Transportstyrelsen. Det är ingen konstig konstruktion.

SJ-ordförande tvingas avgå

Kommer ni ihåg artikeln ”Ministern tvekar på fråga om förtroendet för SJ:s ledning” för några veckor sedan?

Jag ställde frågan till Catharina Elmsäter-Svärd om hon hade fullt förtroende för SJ:s ledning.
– Min uppfattning är ändå att de gör det bästa som de kan.
Så du svarar ja, trots kaoset de senaste åren?
– Jag svarar varken ja eller nej på den frågan. Jag ser ändå att de ser situationen. De är inte heller nöjda med läget och arbetar för att förbättra, sa infrastrukturministern då.

I dag kom ett rakare svar:
Ulf Adelsohn, som för övrigt Elmsäter-Svärd umgås privat med, tvingas lämna styrelsen, berättar Rapport.