Nu vet jag att Statens Haverikommission har fått en anmälan med länk till den här bloggen och undersöker om det faller under deras ansvar att utreda.
Uppdaterat, 15.26: Nu har jag fått besked om att de inte utreder vidare. Svårförklarat, men det lät hyfsat vettigt. Tjatar ni kanske jag tar mig tid och skriver ut, men just nu planerar jag inte det…

Dessutom säger Trafikverket att de ringt 112 kl 18.20, men att larmcentralen redan kände till olyckan då. Riktigt snabbt jobbat… eller var det så som jag tror att olyckan snarare inträffade några minuter före utsatt avgångstid? Det skulle i sådant fall göra det stressade SJ-personalbeteendet ännu konstigare.
Uppdaterat, 16.35: Missa inte lokföraren Joakims kommentar till den här bloggposten! En lysande redogörelse för ansvarsfördelningen, men också en bekräftelse på att tåget började rulla före den nya utsatta avgångstiden.
Att den nya avgångstiden inte är en tid att följa, i den andra kommentaren, var däremot helt ny kunskap både för mig och säkert för många resenärer.

Nedan kan du höra hur det lät när jag ringde polisen. Polisen avslutar med att säga att han gör det till ett ”ärende”. Ännu har jag dock inte fått bekräftat att det finns något sådant. Varken polisen, SJ eller någon annan har heller sökt mig för att få min vittnesuppgift.

På en av bilderna visas hur mycket snö som ligger på perrong-kanten. Under klippet kommer också en intervju med en konduktör om vad SJ-personal fått för info.

Hur går egentligen snacket bland SJ:s personal, och vad har gått ut för information om olyckan, undrar man ju. Så på vägen hem i går frågade jag det tågets konduktör. Alltså inte någon som var med vid olyckan.

Så här blev samtalet:

Vad har ni fått för information om den här olyckan som var här på alla hjärtans dag?

– En olycka?

En kvinna som halkade ner mellan tåget och perrongen…

– Jaså, den. Ja, det enda jag vet är att det var en kvinna som kom springandes när tåget hade satt fart och försökte öppna dörren utifrån medan tåget rullade på plattformen. Det är inget bra att göra det. Då brukar man halka och åka ner emellan.

Varifrån har du fått den informationen?

– Det är den informationen som jag har fått ifrån mitt jobb.

Men vem har gett dig den bilden?

– Ja, det går ju uppe på arbetsplatsen. Det berättas ju. Vad syftar du på?

Jag är ögonvittne och vet hur det gick till, och undrar hur en sån här sak utreds.

– Det vet jag inte för det är säkerhetsavdelningen som gör den utredningen. Men om du är vittne så är det ju polisen som du ska höra av dig till. SJ gör en intern utredning.

Men när du säger som du gör först, då totalljuger du ju för mig för det är ju inte sanningen.

– Det är bra att jag får veta det, men då tycker jag att du ska ta kontakt med polisen. I och med att det är personskada så är det självklart att det blir en polisutredning av det här. Och personalen tas omedelbart ur tjänst.

Vet du hur länge?

– Det är en läkare som avgör, men jag har inte ens någon aning om vilka de var.

– Men vänd dig till polisen, finns det ingen anmälan där så är det något allvarligt fel någonstans.

Är du som SJ-personal ansvarig för att kontakta polisen i händelse av en olycka?

–Nej, vi tar kontakt med Trafikverkets arbetsledning och så är det de som kontaktar vidare.

Men ni har inte fått någon information från ledningen?

– Det får vi aldrig. Vi får aldrig någon information om händelseförloppet vid en olycka.

Så när jag som kund frågar om information så är det hörsägen som gäller?

– Det är ju så det pratas. Det är ju antagligen de som var med från början som först har berättat. Men jag kan ju inte svära på att det gick till så.

Annonser