I dag meddelade Föreningen grävande journalister vilka bidrag som är nominerade till årets guldspadar.

Den tråkiga nyheten: Jag är inte en av de nominerade.

Den glada nyheten: Jag fick ett hedersomnämnande.

Motiveringen:

”För att med stort rättspatos på privat initiativ avslöjat en egenupplevd offentlig lögn genom att använda alla sociala mediekanaler han haft till sitt förfogande.”

;

Det jag får omnämnandet för är min granskning av SJ:s hanterade av olyckan där en tjej klämdes mellan tåg och perrong. Har du inte följt storyn kan den här länken vara ett bra ställe att börja på. Annars har du den senaste intervjun med Therese här.

Jag tycker att det var ett smart sätt av Grävande journalister att lösa det hela på. De två nominerade i webbklassen är nu SVT (granskning av Fas 3) och Aftonbladet (Psykvården), och det är naturligtvis journalistik på en annan nivå med helt andra resurser.

För någon vecka sedan blev jag intervjuad av tidningen Journalisten om mitt gräv. Då sa jag bland annat så här:

”Jag valde mycket medvetet att se det som ett experiment i ett vidgat sätt att göra god journalistik. Jag varierade formerna för skrivandet mycket, men använde mig även av video och ljudklipp. Länkar och möjligheten att publicera dokument är andra fördelar med digitala medier.”

Lärdomarna jag fått av det är trots allt viktigare än både guldspadar och hedersomnämnande – även om det sistnämnda är just… hedrande.

Men framför allt hoppas jag att jag inspirerat andra att se vad man kan åstadkomma genom att använda olika medier och kanaler. Det är vi som gör samhället mänskligt.

Uppdaterat: Nu har även NA intervjuat mig. Läs artikeln här.
Uppdaterat: På Ajour skriver Emanuel Karlsten om vad han tycker om hedersomnämnande vs nominering.

Annonser